Vad Är Gallsaltsmalabsorption och Mina Symtom och Undersökningar

Vad är Gallsaltsmalabsorption?

Gallsaltsmalabsorption kan man nästan höra på namnet vad det innebär.. Problem med absorption av gallsalter.

Gallsalt kommer från gallan som ska hjälpa till att bryta ner fetter och andra ämnen och sedan ska den salten gå tillbaka till gallan igen. Men när man har problem med absorptionen av gallsalten så innebär det att gallsalten inte absorberas tillbaka till gallan utan fortsätter ut i tarmen och vidare.

Gallsalten gör att man får diarréer och väldigt ofta. Så kallade Gallsaltsdiarréer.

Detta gör att man får riktigt ont i magen på grund av salten som typ fräter på tarmen. Det är även det som kan göra förbaskat ont under toabesöken också. Salten har ju egentligen ingenting där att göra så det är ju därför man får ont.

Eftersom att tarmen inte vet hur den ska hantera det främmande ämnet så blir det lätt att tarmen börja krampa, vilket gör att toabesöken blir väldigt jobbiga och ansträngande.

När man får så ont i magen kan man räkna med att man har diarréer på gång. Ofta har man bara några minuter på sig att ta sig till en toalett. För mig är det 10 minuter som gäller.

När man har fått diagnosen Gallsaltsmalaabsorption så får man en magmedicin som heter Questran 4g som är ett pulver som blandas med vatten eller juice eller något sånt.
Detta gör att gallsalten binds ihop och på så sätt återvänder till gallan. Questran underlättar besvären och att man inte får så besvärliga toabesök.

Questran finns med eller utan socker. Den sockerfria varianten heter Questran Loc. Men för mig som inte kan äta sockerfritt överhuvudtaget så hjälper inte Questran Loc. Utan jag får köra med den vanliga.

Med Dimor kan man stoppa magen om det skulle behövas. Om man inte har möjlighet att gå på toa och så.

Man får tänka en del på vad man äter när man har Gallsaltsmalabsorption och anpassa Questranet efter det. Ska man äta fet mat så är det bra att ta lite mer pulver än man brukar för att slippa jobbiga besvär.

Att ha Gallsaltsmalabsorption är verkligen inte kul. Magen är sig olik från dag till dag. Men med hjälp av Questran så kan man leva så gott som normalt i alla fall. =)

Mina Symtom

Jag har sedan flera, flera år haft problem med min mage. Detta handlar om typ 13-14 år sen som det började.
För mig började det som resfeber när jag skulle pendla mellan mina föräldrar som var skilda.
Jag behövde alltid gå på toa och göra nummer 2 ett par gånger innan det var dags att resa iväg.

Under min skolgång var jag alltid tvungen att gå på toa och göra nummer två innan jag åkte till skolan. Och det var för att jag inte kunde gå på toa på skolan. Och sen så var jag självklart tvungen att gå på toa när jag kom hem igen.

Detta var något som jag blev van vid och sedan har det bara blivit så med åren.

Men för ett par år sedan började få ont i magen varje gång innan jag behövde göra nummer två på toaletten. Och oftast hade jag bara några minuter på mig att leta upp en toalett när jag fick så ont i magen.

Dessutom så behövde jag gå på toa flera gånger om dagen. 5-6 gånger om det var en bra dag. Men var det en dålig dag kunde det bli upp emot 13-15 gånger. Och jag var nästan alltid dålig i magen.

Även detta är något som jag blev van vid.

Magen började styra mitt liv. Jag kunde inte gå hemifrån förens jag varit på toa. Och om jag skulle iväg och vara borta ett tag så tog  jag en massa Dimor, som är ett slags magstopp, för att jag skulle kunna vara borta utan att besväras av magen. Man får alltså ta 8 tabletter om dagen och jag kunde ta fler än så om så behövdes.

Detta var också något som jag blev van vid.

Men efter semestern till Bulgarien så åkte jag på någon slags turistdiarré när vi kom hem.. Tror jag blev smittad på flyget hem eller så.
Så då var jag tvungen att gå iväg till läkare. Och när de frågade om mina toalettbesök insåg jag att det inte stämde då läkaren bara gapade och sa "OJ! Det var många det.."

Så i September 2011 började utredningen på min mage.

Undersökningar jag fick genomgå

Redan efter första besöket hos läkare efter Bulgariensemestern så började de ta en massa blodprover och att jag fick lämna Faecesprov, ett slags avföringsprov, för att se så att jag inte har någon infektion i magen. Första vändan fick jag göra tre stycken prov.

Sedan fick jag svar på detta och då visade det sig att jag hade blod i avföringen vilket verkligen inte är bra.

Så efter detta blev det ytterligare ett par blodprov och sedan ytterligare tre avföringsprover.

Dessa visade sig då vara normala. Redan här trodde de att jag hade IBS, irritabel tarm. Eftersom att besvären blev värre när jag var stressad.

Men hur som helst så fick jag en remiss till Medicinska Avdelningen på Sjukhuset. Där fick jag träffade en läkare som kollade olika saker och tryckte på magen och hade sig. Det var han som förstog mig när jag sa att min pappa har Gallsaltsmalabsorption. Han skickade iväg mig med lite blodprover jag skulle göra, bland annat ett blodprov för att se om jag har glutenallergi. Plus att jag fick ett par avföringsprover igen.

Någon vecka senare fick jag tid för Koloskopi.

Koloskopi är en undersökning där de går in med en liten kamera i rumpan och sedan kollar de hur tarmen ser ut. De tar även ett par prover på tarmens vävnad för att se så allt är okej. Med hjälp av instrumentet de använder så blåser de upp tarmen en aning för att kunna se bättre och komma åt och så. En meter slang hade jag i tarmen. Innan undersökningen får man en slags beredskap i armen som gör att de lätt ska kunna ge lugnande under själva undersökningen. Jag fick rätt mycket lugnande och var tvungen att ligga kvar på uppvaket innan jag fick åka hem.
Dagen innan Koloskopin ska man dricka laxerande medel och det är för att tarmen ska vara ren så att de ska kunna se ordentligt med kameran.
Själva undersökningen var mest obehaglig, men den värsta biten av detta var att dricka Laxabon. Fick så otroligt ont i rumpan av alla toabesök. Det var hemskt! Men detta är nog olika från person till person.

Eftersom att Koloskopin inte visade några negativa svar så fick jag ännu en remiss till Gallsaltsscintigrafi på Nukklearmedicin, på sjukhuset.

Koloskopin var den minst jobbiga undersökningen av allt jag gått igenom. Den här undersökningen går ut på att man ska svälja en radioaktiv tablett och sedan göra en slags röntgenundersökning för att se hur mycket strålning som magen tagit upp. Sedan får man gå hem och vänta en vecka, utan några som helst magmediciner (Dimor, Questran) Så denna vecka är ju lite jobbig.

Men efter en vecka så fick man åka tillbaka till sjukhuset och göra den där röntgenundersökningen igen för att se hur mycket strålning man har kvar i kroppen. Detta resultat sparas och ska efter detta ta typ tio dagar för läkarna att summera hur mycket strålning som finns kvar i magen.

Det är den här undersökningen som bör göras för alla er som har IBS! Med hjälp av denna undersökning kan man få en diagnos som går att få medicin för, för att man ska kunna må bättre!

Efter alla dessa undersökningen fick jag till slut diagnosen Gallsaltsmalabsorption och i dagsläget känner jag att jag kan leva så gott som normalt. Dock strul med Questran som har haft produktionsproblem och denna har ersatts av Lestid, som dock inte funkar lika bra.

Den här tråden är här för att stanna! Kommentera med era erfarenheter och frågor! Du är inte ensam! =)